2.2 Andra statsskick

Det finns några alternativ till att ha demokrati i ett land eller i en grupp. Här presenteras de vanligast förekommande alternativen:

Anarki – Inga regler finns, alla gör som man vill. Ingen har rätt att styra över någon annan. Det finns ingen överhet, inga tyranner. Detta sätt vore givetvis bra om alla var snälla, men i praktiken är detta omöjligt. Det blir snabbt till ett kaossamhälle med våld, kriminalitet och ekonomisk kollaps. Ibland är det redan kriminella som vill ha anarki.

Diktatur – En eller ett fåtal styr och bestämmer allt. Ofta upprätthåller man denna makt genom våld och en stark polis- och militärmakt. Fördelen med detta styrelseskick är att en stark ledare kan uträtta mycket och besluten går snabbt. Nackdelen är givetvis att folkets vilja ofta körs över och makten skapar även de godaste ledarna till giriga förtryckande tyranner.

Fascism/Nazism – Tanken om övermänniskan, eller att vissa är bättre än andra är det grundläggande här. Dessa tankar härstammar från Charles Darwin som talade om ”den starkes överlevnad”. De som tar makten har den biologiska rätten att styra över de svaga. Svagare raser och människor kan och bör också utrotas. Därför är krig och annat våld bra eftersom detta naturligt sållar bort svaga människor. Precis så som det går till i naturen menar en fascist. Enligt nazismen är den ariska rasen överlägsen alla andra. Problemet med fascismen är ju att vi människor till skillnad från djuren har medkänsla och rationellt tänkande.

Kommunism – Arbetarna tar över makten. Allt ska ägas gemensamt och delas lika. Ingen skall äga makt över andra. Allt ska i övergångsperioden styras och ägas av staten. En fin tanke, men tyvärr är enda sättet att få kommunism att fungera i praktiken ett extremt kontrollsamhälle för oliktänkande. Dessutom finns det ingen anledning att utbilda sig eller att ta ett skitjobb eftersom alla ändå tjänar lika mycket.

Teokrati – Gud/religionen styr ett land. Guds lagar är de som ska gälla. Lagboken styrs helt och hållet av religionen. Detta gör också att prästerna och de religiösa ledarna i landet får mycket makt. Själva tanken att religionens regler ska vara landets regler är kanske i sig inte ett problem. Problemet blir ju när präster får ensamrätt på att tolka hur Gud skulle vilja i de frågor som inte direkt finns med i religionen.

Informationen är hämtad från samhallskunskap.se – gratis läromedel på nätet