Den största anledningen til varför man vill att saker ska lösas på fredlig väg är ju givetvis därför att många av de som dödas eller skadas i ett krig har egenligen ingenting med själva konflikten att göra. Krig är helt enkelt ett fegt sätt att få igenom sin vilja. Det enda krig som anses som okej är försvarskrig. Det är då helt enkelt en väldigt avancerad form av nödvärn. Förutom detta självklara argument till varför det är fel med krig, så finns det ett par ”bevis” för att det är bättre att samarbeta för att lösa en konflikt än att strida och kämpa mot varandra.
Kapprustning – När två länder eller personer inte är överens om någonting börjar de kapprusta mot varandra. Så fort man känner att man är i underläge måsta man genast se till att man blir jämnspelt eller ännu bättre i överläge. Det kan gälla både att man lägger enorma pengar på vapen och militär, men det kan också gälla att man talar högre och högre för att överrösta den andre. Om två länder kapprustar kan det ibland sluta med att båda länderna har en jämn, men hög nivå av t ex vapen. Ibland slutar kapprustningen med att tävlingen avslutas genom att något land inte klarar att kapprusta ikapp mer. I vilket fall så har båda länderna gått med förlust. På samma sätt kan det vara i ett slagsmål. En person har fått in fem smällar när den andra fick in sex stycken. Även om den ena personen fick in fler smällar så gick båda med förlust. En konflikt kan sluta lika eller vinnas av en part. Men en konflikt slutar ju antingen lika eller vinns av en part om man löser den fredligt genom samarbete. Den enda skillnaden är att genom att kapprusta förlorar båda, även om man visserligen kanske förlorar olika mycket.
Fångarnas dilemma – Ett gammalt klassiskt exempel där två fångar står anklagade för ett brott. Om båda erkänner brottet får de 10 års fängelse var. Om båda förnekar brottet får de bara 5 års fängelse var. Om en person erkänner medan den andra förnekar så får den som erkänner bara 1 års fängelse, men den som nekar får 20 års fängesle. Om en fånge bara tänker på sig själv för att få så kort straff som möjligt så erkänner han. Om båda då tänker likadant så sitter de av 10 år var. Om fångarna i stället samarbetar och tänker på deras gemensamma bästa så förnekar man och riskerar det långa straffet. Men om båda tänker likadant så får de bara 5 års fängelse var.
Åsnorna – En annan känd bild är den med två åsnor som är ihopbundna med varandra. De har varsin mathög. Repet är så kort att om en åsna når sin mathög så gör inte den andra åsnan det. Om de båda åsnorna bara tänker på sitt eget bästa så anstränger de sig så mycket som möjligt för att dra den andra åsnan så att man själv når sin egen mathög. Detta leder givetvis till att bara en kommer att få mat, och dessutom blir båda trötta av ansträngningen. Om de i stället samarbetar så kommer de snabbt på att båda kan ju äta av den ena åsnans mathög och när de är klara med den så börjar de tillsammans även äta av den andra åsnans mathög.
Det viktiga att komma ihåg av dessa tre exempel är att det alltid är bättre att försöka lösa saker tillsammans. För det är bättre att samarbeta och diskutera saker för att finna den gemensamt bästa lösningen än att ensamt försöka se till att man får det man vill ha.
Informationen är hämtad från samhallskunskap.se – gratis läromedel på nätet