4.7 EU

Länder som samarbetar och som är beroende av varandra kommer inte att kriga mot varandra. Den tanken ledde efter andra världskriget fram någonting som kallade Europeiska kol- och stålgemenskapen 1952. Det var de sex länderna Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Italien och Västtyskland som samarbetade på detta område. 1958 blev, genom Romfördraget, samarbetet större och det blev en fri rörlighet på andra varor och tjänster. Detta gällde även det kapital och de människor som detta berörde. Detta nya samarbete fick senare namnet Europeiska Gemenskaperna (EG). Fler och fler länder blev medlemmar och 1993 utvecklades samarbetet ytterligare, bl a efter en stor konferens i holländska staden Maastricht, och Europeiska Unionen (EU) bildades.

Idag består EU av 27 länder som blivit medlemmar i olika omgångar.

1952 Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland
1973 Danmark, Irland och Storbritannien
1981 Grekland
1986 Portugal och Spanien
1990 Tyskland återförenas och före detta Östtyskland inlemmas i EU
1995 Finland, Sverige och Österrike
2004 Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Tjeckien, Slovakien, Slovenien och Ungern
2007 Bulgarien och Rumänien
2013 Kroatien
2020 Storbritannien utträder ur EU

Det finns ytterligare ett antal kandidatländer som står på tur eller som vill bli medlemmar i EU.

Vad gör de olika delarna?

Kommissionen består av 27 personer, en från varje medlemsland. Det är de olika länderna som bestämmer vilka som ska sitta där. Det gör man sedan i fem år. Kommissionens uppgift är att lägga fram nya lagförslag. Kommissionen övervakar också att de olika länderna verkligen gör vad som bestäms. Den kan annars t ex bötfälla ett land som bryter mot de gemensamma reglerna.

De som sitter i kommissionen jobbar inte för sina hemländer, utan för EU: s bästa. För att kunna göra ett så bra jobb som möjligt så får de som sitter i kommissionen bli expert på var sitt område. Till sin hjälp har de också ca 20 00 personer som jobbar för dem. Kommissionen ligger huvudsakligen i Bryssel i Belgien.

Ministerrådet är den grupp som sedan fattar alla besluten. I ministerrådet sitter det, som namnet antyder, ministrar från varje land. Om ministerrådet ska besluta om t ex jordbruksfrågor så är det miljöministrarna som träffas osv. Oftast är det så att för att en ny lag ska röstas fram så måste 55% av ministrarna (länderna) tycka så. I ministerrådet turas de olika länderna om att vara ordförandeland.

Europaparlamentet består för tillfället av 705 personer. 20 av dem kommer ifrån Sverige, utsedda genom val var femte år. Parlamentet finns huvudsakligen i Strasbourg i Frankrike. Parlamentets uppgift är att godkänna och kontrollera kommissionen. De ska även granska och ge synpunkter på de lagförslag som kommissionen lägger fram. I många beslut som fattas av ministerrådet krävs också att de är överens med parlamentet i beslutet. Tidigare har parlamentet bara haft en liten rådgivande makt, men tendensen är att de får mer och mer makt att bestämma saker.

EU-domstolen ligger i Luxemburg. Ibland händer det att olika länders domstolar inte riktigt vet hur de ska tolka en lag som kommer från EU. EU-domstolens uppgift är då att bestämma hur man ska tolka lagarna som bestäms och utdöma straff till länder som bryter mot dessa. I EU-domstolen sitter det en domare från varje medlemsland.

Revisionsrätten kontrollerar EU: s inkomster och utgifter. De kontrollerar att pengarna används på rätt sätt inom EU, men de kontrollerar även de som får pengar av EU. I revisionsrätten sitter en person från varje medlemsland, och den finns i Luxemburg.

Europeiska rådet består av varje medlemslands statschef eller regeringschef. Det är alltså de allra mäktigaste personerna från hela EU som samlas. Dessa samlas ett par gånger per år för att diskutera riktlinjer och ambitioner med EU i framtiden. Man kan säga att de bestämmer lite om hur de vill att EU ska utvecklas, men i övrigt har de ingen makt över besluten som fattas.

Vad gör EU?

EU-samarbetet har ju vuxit fram över tiden och blivit mer och mer omfattande. Idag innebär EU långt mycket mer än det än gång gjorde. Man brukar likna samarbetet inom EU med tre pelare. Det finns helt enkelt tre stycken stora samarbetsområden inom unionen.

Den första pelaren är det gamla EG. Det innebär egentligen att man inte vill ha några gränser inom området. Man vill inte ha några tullar mellan länderna, utan bara en gemensam tullmur mot resten av världen. Man vill också att det ska vara fritt för varor, tjänster, kapital och människor att flyttas över gränserna. Detta kallar man ofta för de fyra friheterna. Man ska alltså t ex kunna bo, arbeta, studera och resa som man vill inom EU. Dessutom finns numera ett samarbete mellan många länder i EU när det gäller gemensam valuta – euron. Detta samarbete kallas för EMU.

Den andra pelaren är en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Än så länge gäller detta samarbete bara ett fåtal frågor och bara om samtliga länder tycker så. Samarbetet är alltså inte så stort ännu, men man hoppas att det kanske ska bli mer i framtiden.

Den tredje pelaren handlar om polis och straffrättsliga frågor. I och med att man har öppna gränser är det också lätt för kriminella att flytta sig över gränserna. Därför krävs nästan ett sådant samarbete för att förhindra denna brottslighet. Än så länge finns bara samarbete och gemensamma lagar på en del frågor, men det växer hela tiden.

För/mot EU

Sverige är ganska splittrat om man är för eller mot EU. Generellt kan man säga att folk i städer är mer positiv till EU än vad man är på landsbygden. De som är positiva anger framför allt att EU är bra för freden, miljön och ekonomin. Man krigar ju inte med länder som man får hjälp av. Dessutom kan ju inte ett enda land göra speciellt mycket för miljön, men är man många som hjälps åt och har gemensamma miljöregler kan man faktiskt göra skillnad. Det är också bra för företagen att kunna sälja enkelt över gränser till andra länder. Det var svårare innan. Många menar också att det är bra att vara med att påverka EU, eftersom vi ändå blir påverkade av dem oavsett vi är med eller inte.

De som är negativa anger framför allt att EU är dåligt för demokratin, ekonomin och är byråkratiskt. Om fler och fler beslut fattas i Europa kommer människor att känna att besluten inte är demokratiskt fattade, utan att politikerna bara bestämmer allt. På samma sätt som vissa tror att EU är bra för Sveriges ekonomi, så tror vissa också att det är dåligt för vår ekonomi, på grund av att vi betalar mycket mer till EU än vi får tillbaka. EU känns också väldigt byråkratiskt och invecklat. Många dumma detaljregler har bestämts i EU upplever många.

EMU

Tanken om en gemensam valuta har funnits med i tankarna länge inom EU, men blev inte verklighet förrän 2002 då tolv länder bytte sina gamla valutor mot euron. Sverige gick inte med i EMU eftersom folket inte tyckte det i en folkomröstning 2003. Fördelen med EMU är givetvis att det skulle underlätta för företagen att sälja till andra länder. En stor och stark valuta skulle också vara mycket mer jämn och stabil än den svenska. Detta är också en sak som skulle hjälpa många företag ekonomiskt. Nackdelen är att Sverige inte skulle kunna sköta sin egen penningpolitik, vilket innebär att vi inte själva kan styra vår politik i olika ekonomiska lägen. Det är ju inte alltid som det är samma ekonomiska läge i alla länder.

För att kunna vara med i EMU krävs det vissa saker av det landet. Det är:

Litet budgetunderskott – Staten får inte gå med mer minus än 3 % av landets bruttonationalprodukt (BNP)
Liten statsskuld – Statsskulden får inte vara större än 60 % av landets BNP.
Låg inflation – Inflationen får vara högst 1,5 procentenheter mer än de tre länder som har lägst inflation i EMU.
Låg ränta – Räntan får inte vara högre än 2 procentenheter mer än de tre länder som har lägst ränta
Stabil växelkurs – Landet måste ha en stabil växelkurs två hela år innan man får gå med i EMU.

Alla dessa kriterier är till för att de länder som är med ska ha relativt lika förutsättningar. Det går ju som sagt inte att styra varje land enskilt, utan man måste föra en gemensam politik i alla länderna. Är landet svagt eller ostabilt ekonomiskt så har man svårt att klara dessa krav.

Informationen är hämtad från samhallskunskap.se – gratis läromedel på nätet