Eftersom saker som naturtillgångar, utbildning, klimat, teknik och ekonomi är väldigt olika i olika länder är det därför naturligt att man säljer och köper av varandra. Länder är alltså olika bra på att tillverka saker. Det man handlar mest är sådant som inte tillverkas i det egna landet. Det kan vara t ex kaffe, olja, bilar mm.
När vi säljer till utlandet får vi betalt med utländska pengar. Dessa pengar betalar vi sedan med när vi handlar saker från utlandet. Om vi säljer mer än vi köper in får vi alltså ett överskott på utländska pengar. Det kallas för en positiv bytesbalans. Om vi däremot köper in mer än vi säljer för blir vi tvungna att betala med lånade pengar. Det kallas för en negativ bytesbalans. Det är alltså bra för Sveriges ekonomi att sälja mer till utlandet än vi köper in. Annars får vi alltså en ökad statsskuld. Fattiga länder som inte kan sälja så mycket har därför ofta en skuld som bara växer och växer.
Alla länder vill ha det så, men det går ju givetvis inte. Om ett land har en positiv bytesbalans så har ett annat land en negativ bytesbalans. Det finns två olika sätt att försöka få en positiv bytesbalans:
Protektionism
Protektionism går ut på att hindra andra länder att sälja sina varor till sitt eget land. På så sätt kan man alltså försöka undvika att få en negativ bytesbalans och alltså en växande statsskuld. En annan fördel med protektionismen är att det kan vara bra för ett land i olika krissituationer att kunna tillverka vissa saker själva. I ett krig kan det givetvis vara bra att ha tillverkning av bröd, vapen, medicin mm i det egna landet. De metoder man använder kan vara:
Tullar – Tullar innebär att man lägger en avgift på alla varor som kommer från utlandet. Då blir dessa så dyra att man hellre köper ett liknande produkt från det egna landet.
Kvoter – Kvoter innebär att man på förhand bestämmer exakt hur många varor man får importera. Sen är det inte tillåtet att köpa fler. Det innebär att man måste köpa från det egna landet om man vill ha fler efter det.
Subventioner – Staten betalar pengar till vissa företag för att de ska överleva. Ett företag som normalt sett inte skulle ha en chans att överleva konkurrensen från omvärlden får alltså pengar av staten för att hålla priserna nere och därmed kunna sälja. Ofta gäller detta just sådana produkter som man anser vara viktiga att behålla i landet som nämndes tidigare.
Frihandel
Frihandel går ut på konkurrens. Konkurrens leder ofta till att priserna hålls nere, att kvaliteten blir bättre, och att det blir rättvisa villkor för alla som har ett företag. Det är ju dessutom någon som ska betala för alla tullar, subventioner mm. Det blir ju kunden som får göra detta genom att betala högre priser för varorna. Det är också mycket bättre för ett land att tillverka de saker som de är duktiga på och sälja till andra länder av det, än att försöka tillverka lite av allt möjligt i landet och inte köpa in så mycket från andra länder.
Det finns både för- och nackdelar med de båda systemen. De flesta menar ändå att frihandel är det bästa för alla. I vissa undantag kan det kanske vara bra med protektionism, t ex i uppbyggnadsfasen av något projekt i ett u-land. Det finns två stora organisationer som arbetar för frihandel i världen. Den ena är WTO som utvecklades vidare från GATT 1995. WTO består av de flesta länder i världen och de kommer överens om gemensamma villkor för världshandeln. Den andra heter UNCTAD och är FN: s organ för handel och utveckling.
Informationen är hämtad från samhallskunskap.se – gratis läromedel på nätet